startsidanMÅSTE SKRIVA AV MIG
Jag förstår inte att man ska ha så ont i själen, fick jätteont i bröstet nu i kväll, är så trött också inte bara fysiskt utan psykiskt med, Ibland så vill man bara bli av med sin depression men den har jag ju fått leva med hela mitt liv, vet ju inte hur de är att vara helt lycklig och frisk, Sover inte lika bra som jag gjorde när jag åt en medecin, den hade många fördelar men ändå nackdelar, den gjorde att jag ökade i vikt, fick bättre aptit, men samtidigt gjorde den att jag samlade på mig inte bara fett utan vätska med i kroppen, svullnade upp, men fick bättre sömn med hade lättare för att somna på kvällen.
Nu tänker jag tillbaka på alla mina nära och kära som har gått bort, farfar dog för säkert 10 år sen eller mer, han var alltid så mån om mig och vi hade ett speciellt band,
Sen min farbror som gick bort så tragiskt med att ta sitt liv, han var bara 30 års åldern.
Farmor hon tydande bort blev allt magrare, ramlade mycket i hemmet, har även opererat sina höfter två gånger.
mitt sista möte med henne var i en sjuksäng, fy glömer aldrig henne då. kände knappt igen henne.
Men en som stod mig närmast de var faktiskt morfar, honom fick man ta farväl på sjukhus han dog av cancer som hade spridit sig från prostatan till magen. usch blir gråtfärdig bara jag tänker på detta.
Kan inte förstå ibland att man är sjuk för depression är en sjukdom. Sen kan jag inte sluta tänka på alla jävla mobbare som gav sig på mig i grundskolan. Mitt hjärta har slitits i tur och min själ har blivit helt tom och mörk..
Jag hoppas verkligen att jag kan bli helt lycklig för jag vet inte hur de känns. Men jag älskar min pojkvän som ställer upp för mig oavsett om jag är ett vrak eller inte
Nu tänker jag tillbaka på alla mina nära och kära som har gått bort, farfar dog för säkert 10 år sen eller mer, han var alltid så mån om mig och vi hade ett speciellt band,
Sen min farbror som gick bort så tragiskt med att ta sitt liv, han var bara 30 års åldern.
Farmor hon tydande bort blev allt magrare, ramlade mycket i hemmet, har även opererat sina höfter två gånger.
mitt sista möte med henne var i en sjuksäng, fy glömer aldrig henne då. kände knappt igen henne.
Men en som stod mig närmast de var faktiskt morfar, honom fick man ta farväl på sjukhus han dog av cancer som hade spridit sig från prostatan till magen. usch blir gråtfärdig bara jag tänker på detta.
Kan inte förstå ibland att man är sjuk för depression är en sjukdom. Sen kan jag inte sluta tänka på alla jävla mobbare som gav sig på mig i grundskolan. Mitt hjärta har slitits i tur och min själ har blivit helt tom och mörk..
Jag hoppas verkligen att jag kan bli helt lycklig för jag vet inte hur de känns. Men jag älskar min pojkvän som ställer upp för mig oavsett om jag är ett vrak eller inte
Kommentarer
Trackback
