LITE TIDSFÖRDRIV

När jag gick igenom lite papper här om dagen så hittade jag lite dikter och roliga historier jag har skrivit ner.
Tänkte lägga upp en.  Riktigt rolig är den faktiskt.


Jag bor på köttbullsgatan nr fläsk 3 trappor upp på nedre botten.
Jag ligger i min bottenlösa säng och läser spännande tågtidtabeller.
Jag hör ljudlösa steg i trappan en man kommer in med en bladlös kniv utan skaft.
Han sticker kniven i hjärtat på mig men som tur var hade jag hjärtat i halsgropen och överlevde.
Jag sprang ner till hamnen båten tutade och bryggan gick.
Jag flöt iland på en spik. Där dansade nakna kanebaler med händerna i byxfickorna.



Riktigt rolig är den tycker jag.

EGNA DIKTER


Mörka klippor i natten



Smärtan vad är det?
Ensamheten kommer krypande
Längtan simmar över det oändliga havet
klipporna sticker upp ur dom svarta vågorna
Vindarna brusar och skummet kastar sig upp mot det toppiga klipporna
ångesten dycker ner i det djupa vattnet
Sorgen kryper upp med sina knotiga armar och ben det kommer närmare och närmare
Hatet ploppar upp som svarta siluetter i natten.
Gråten sitter på stranden och lurar, blickar ut över natten.


Av Johanna Crepin



Trasiga Blad



Trasiga Blad
sidor har rivits ut
Pärmen är sliten av många tummade fingrar
vissa rader har suddats ut av salta tårar
försöker att tyda det lilla som finns kvar
Gåspennan känns så mjuk i handen
trots att den är så trasig
Bläcket har torkat ..


Av Johanna

Känslor

Hjärtat Brister
tårarna trillar ned för de bleka kinderna
Det små händerna darrar av sorg.
Hennes blonda hår vajjar i den kalla vinden
när hon springer på sina tunna ben barfota
i den kalla natten. Hon skakar i hela kroppen
blodet rusar runt i hennes ytliga ådror
Smärtan och sorgen känns allt närmare och närmare
Tårarna strömmar över mer och mer
skräcken synns i hennes uppspärrade ögon.
Hennes skärande skrik ekar ut i den mörka natten.


Av Johanna

MINA DIKTER

Här kommer 3 av mina egna dikter


Blodröda Tårar


Det knakar i de gammal huset.
Rysningar kryper i dom kala väggarna
Hon hör någon viskar hennes namn
viskningarna susar och flyger genom
de mörka rummet

En rysning går genom hennes magra tunna kropp
Ångesten kommer krypande ut ur alla ådror
Blodet droppar från hennes sargade handleder
hennes vita klänning färgas rött blanding av smuts
blodröda tårar rinner ner för hennes bleka tunna kinder
ögonen färgas blodröda
det långa svallande håret färgas rött av blodet

det knakar under hennes såriga fötter
glasbitar trycks in i dom sköra fotsulorna
hon flyr hon springar vänder sig inte om
hennes trasiga klänning omsluter den bleka darrande
sårade kroppen

Det plågade ansiktet vänds bort
hon sluter ögonen
röda strimmor rinner ner för hennes kinde r
försöker att gömma sig bara sjunker och försvinner



Inre tankar

Tankarna flödar
hjärnan säger stopp
sitter länge och tänker
plötsligt fuktas hennes bleka kinder
av blöta salta tårar
hon kan känna den salta smaken
på sina läppar
Allt är som ett mörker
en dimma som gräver sig ur den mörka vrån

min spröda kropp knakar och vartenda ben
i kroppen knäcks en nål trycks in i den lilla spröda handen
mina så röda kinder blir bleka och srumpna

en vass tagg trycks ur min magra kropp
mina ben orkar inte bära min kropp

Ensamheten sitter som en propp i min arma och tomma kropp
saknaden och ångesten hinner i kapp mig och omsluter mig i sitt mörker


En ensam blomma


En ensam blomma står på ett stort och kalt fält
Vinden sveper förbi den rör sig sagta fram och tillbaka
ensam på det tomma fältet

Ingen hör ropet på hjälp ingen ser något
dimman tätnar omsluter blommans kronblad
gömmer den i sitt gråa täcke


Skrivet av Johanna