startsidanPAIN NEVER END
Huvudet dunkar och smärtan sprider sig ner mot nacke axlar och ryggen. Försöker att få bort smärtan med ibumetin.
Är det enda jag har och sen värmeplåster. Ångesten bara värker i hela bröstet. Känns som att man ska gå i tusen bitar. Hatar detta väder med har blåst mycket i dag på eftermiddagen. Man blir nästan lite rädd för att man ska blåsa bort. Smärtan i bröstert känns som knivblad som trycks in i kroppen. Mår så dåligt också över att man inte verkar få någon hjälp av psykiatrin heller eller sin läkare. Har sökt många gånger hos läkaren för att jag har så ont men hon har inte ens känt på mina ställen där de gör ont. Utan bara oroat sig för min vikt. Jo visst är det oroande med. Men som läkare kan man inte komma och säga att du behöver äta mer hela tiden. Tror hon inte att jag försöker det jämt.
Begravningen börjar närma sig också. fyyy och usch känns så fel att inte åka ner men, jag kommer att bryta ihop totalt och jag vill inte att för många ska få se den sidan av mig. Kommer säkert inte ens att komma på och av tåget ner heller.
Är så rädd för att min familj ska vända mig ryggen för detta men kan inte hjälpa hur det känns. Är inte lika stark som min familj är. Min kropp kommer att sagta förstöras av all stress smärta och sorgen.
Trots att jag har mina underbara vänner så känner jag mig såå ensam.
Är det enda jag har och sen värmeplåster. Ångesten bara värker i hela bröstet. Känns som att man ska gå i tusen bitar. Hatar detta väder med har blåst mycket i dag på eftermiddagen. Man blir nästan lite rädd för att man ska blåsa bort. Smärtan i bröstert känns som knivblad som trycks in i kroppen. Mår så dåligt också över att man inte verkar få någon hjälp av psykiatrin heller eller sin läkare. Har sökt många gånger hos läkaren för att jag har så ont men hon har inte ens känt på mina ställen där de gör ont. Utan bara oroat sig för min vikt. Jo visst är det oroande med. Men som läkare kan man inte komma och säga att du behöver äta mer hela tiden. Tror hon inte att jag försöker det jämt.
Begravningen börjar närma sig också. fyyy och usch känns så fel att inte åka ner men, jag kommer att bryta ihop totalt och jag vill inte att för många ska få se den sidan av mig. Kommer säkert inte ens att komma på och av tåget ner heller.
Är så rädd för att min familj ska vända mig ryggen för detta men kan inte hjälpa hur det känns. Är inte lika stark som min familj är. Min kropp kommer att sagta förstöras av all stress smärta och sorgen.
Trots att jag har mina underbara vänner så känner jag mig såå ensam.
Kommentarer
Sjumilakliv
Stor kram. Jag kan inte påstå att jag vet hur det känns, för varje depression och varje ångestsyndrom är individuellt - men jag har lite erfarenhet iallafall. Och du kämpar inte ensam, även om det känns så. Hojta gärna om du vill ha nån att prata med över msn eller så... tänker på dig. Kram.
Sjumilakliv
Ser förresten att du är lika stort twilightfan som jag :) Kul :)
Trackback
