DEN EVIGA SMÄRTAN

Livet känns bara så himmla orättvist och meningslöst ibland vill verkligen inte må så här heller. Vet att många säkert tycker jag är löjlig och att det finns fler som har det 1000 gånger värre än mig. Men jag måste få skriva av mig.

Jag är verkligen så rädd att jag ska tappa det lilla hopp jag har. Sen att jag inte ska få i mig rätt näring, vill inte se ut så här, kan ju till och med ha kläder från barnavdelningen. Tänk er en snart 30 åring som är 177 och kan ha vissa barnkläder.

Vill inte heller tänka på nästa vecka då det är dags att begrava min älskade faster. Kommer ej att åka ner blir för mycket för mig, Vet att många tycker att det kan vara ett fint avslut, men jag klarar verkligen inte det. Kommer inte att kunna stå på mina ben. Allt kommer bara att försvinna under mig känna att man bara faller mer och mer.



Saknar henne så otroligt mycket, värken i bröstet gör bara ondare och ondare. Trycket känns hårdare hela tiden. Tårarna bränner under ögonlocken.  Smärtan i kroppen gör allt bara värre och värre. Huvudet dunkar konstant i flera dagar.  Ryggen känns som den ska gå av likaså nacke och axlar.


Nää vet att detta bara är en droppe i havet jämför med så många andra som har det hemskt. Men jag är verkligen en känslig, sårbar och psykiskt instabill just nu.




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback